En summering av dam- & herrlagets säsong

Fredagens underhållning med en i det närmaste fullsatt Sporthall var sista hemmamatchen för säsongen för något av våra representationslag. Innebandyn har nationellt svårt locka den stora publiken så lite häftigt att en div 3 match i Värnamo kan locka så mycket folk. Dessutom gott att VIK:s juniorer sprang sönder Gnosjö och väl avgjorde diskussionen om vem som är storebror? 😉

Säsongen lider mot sitt slut så på sin plats att summera våra representationslags säsonger.   

Damerna först. Hatten av för Erik och Marcus. De har jobbat ihop ett par år nu och verkligen hittat rätt. Välorganiserade och engagerade vid sidan av plan med en röd tråd från junior upp till dam och det finns en tydlig ide hur man vill ha det. Det har även gett resultat på plan och man gör sin bästa div 1 säsong. Har i år fått till en optimal mix av ungt och gammalt som blev allt bättre ju längre säsongen led. En stabil fjärdeplats, delat poängrekord för VIK D i div 1, blev det till slut vilket lovar gott inför framtiden.

Säsongen slut, alla nöjda men nu inleds den stora utmaningen vanligtvis på damsidan. Behålla de äldre tjejerna. Juniorer finns det gott om med en imponerande bredd. Har inte riktigt koll på hur kontraktsläget ser ut men här vet jag att man kommer vara på tårna för att säkra upp dessa spelare. Kapten Alma som missade hela säsongen pga knäskada kan man förhoppningsvis också få tillbaka om suget finns vilket vore ett fint tillskott.

Herrlaget så. Förvisso en match kvar till helgen men redan nu står det klart att man landar på en fjärdeplats. Hösten var tuff för alla inblandade. Ny tränargrupp, nytt spelsystem och dessutom en spelartrupp som tappade ett gäng bärande namn och ersatte med egna juniorer. Det är en väg VIK valt att gå av olika skäl och när man ser farten dessa juniorer hade förra helgen är det svårt att ifrågasätta den. Sen behövs stommen med, ryggraden som är ett måste i alla lag. När DJ och Flax anslöt och gjorde comeback halvvägs in i säsongen förstärktes denna ryggrad och som jag har förstått det har de betytt mycket, inte minst på träningar.

Sakta men säkert föll pusselbitarna på plats. Spelsystemet satte sig, juniorerna hade mer matcher i benen, di gamle varvade upp och självförtroendet och spelglädjen växte när segrarna började komma. Avslutningen på säsongen har varit lysande och från ett hot om nedflyttning till en fjärdeplats efter sju raka segrar efter jul. Årets upplaga av VIK har kännetecknats av LAGET. Inga stjärnor utan ett kollektiv som bitit ihop när det var uppförsbacke i höstas, men gnuggade på och växte in i säsongen.

Gläds dessutom med ledargruppen med Bullen i spetsen som hade en tuff uppgift inför säsongen, fick ett par käftsmällar under hösten men stod pall, körde på och fick utdelning till slut. Bra jobbat!

Nästa säsong kan man rimligtvis ta ytterligare steg i den långsiktiga ambitionen att ta sig tillbaka till div 2. Juniorerna har fått lite mer rutin och är redo för mer ansvar.  Prio annars behålla och motivera det äldre gardet och dessutom kanske locka hem nån av killarna i förskingringen.

//Henrik Rommeskog